En älv skall tillhandahålla näring och avlägsna restprodukter.
Förutom att en älv skall ha en biologisk yta ( Varför minivatten – älven var ju torrlagd förr och laxen överlevde? ) där produktionen sker skall den också tillhandahålla näring. Viktigast i denna näringsprocess är koppling mellan älv och kantzon. Vid flod tar älven med sig löv, kvistar och salter som bryts ner i älven till näring för växter, insekter, som sedan blir föda för lax, etc. Det är ett evigt kretslopp där näring från nedslagsfältet löses upp och absorberas av älven, biomassa produceras och restprodukter spolas ut i havet.
I en reglerad älv är lägesenergi som skulle ha producerat biomassa omvandlad till elström, antalet floder och storlek på dessa är reducerade för kraftproduktion. Koppling mellan nedslagsfält och älv måste uppehållas så att biologisk produktion har tillgång till näring, så biologisk mångfald och blandade laxpopulationer kan existera i älven.
I Surna kan det oreglerade restfältet ge en naturlig variation på vattenflödet, så strandzonen tillförs näring vid regn i dalföret och inte urlakas av varierande kraftverksvatten. Regleringen måste dock hjälpa till med ett flöde utöver miniflödet för att skapa en vårflod, så Surna blir ordentligt urspolad och vital näring tillförs efter vinterns träda.
För att flödet från restfältet skall medverka till en varierande älv får inte kraftverket ha adaptivt flöde, dvs. strypa kraftverksflödet vid regn för att tangera miniflödet och spara vatten i dammen. Miniflödet skall vara konstant och restfältets variationspåverkan verklig, älven får en flödesvariation och behåller naturliga processer. Stora floder kommer att ske när dammarna är fyllda men de är inte tillräckliga över år för att Surna skall behålla biologisk mångfald, statistik på lax och de igenslammade hålrummen visar detta (se bilder i ovan länk). En varierande älv är ett måste för att Surna skall få näring och behålla naturliga processer för biologisk mångfald.
Hur stor skall en vårflod vara för att älven skall tillgodogöra sig näring från kantzonen och spola ut restprodukter? Montanametoden (kallas också Tennants metod) föreslår minst 200 % av medelvattenföringen för att omstrukturera älvbotten, dvs. minst 120 m³/s för Surna. Historiskt skall vårfloden vara i minst två veckor för att ha effekt.
En älv har över tid en konstant summa av energi, den ser ut som den gör. I en naturlig älv går den mesta lägesenergin till att omstrukturera botten, spola rent, skapa hålrum, hämta näring och spola ut restprodukter. När lägesenergi omvandlas till elström blir det mindre med energi över till den naturliga älven med biologisk mångfald. Kraftindustrin hävdar att man kan modernisera kraftverk så lax får det bättre och kraftverk producerar mer elström, det kallas en Vinn/Vinn-situation vilket innebär att energi tillförs på något mystiskt vis. Det är alltså lögn, vi lär oss i skolan att en evighetsmaskin inte finns. Energi måste alltid tas någonstans, omvandlas från en annan typ av energi.
Detta beskrivs mer i detalj av Fiskeraksjonen i fil2_140929.pdf
Att läsa: Ward_and_Stanford_1983.pdf (155,5 kB)
Serial_disc_conc_1995.pdf (1 MB)