Ett ofrivilligt strunt i Holtahölen
Agne och jag hade kommit överens att imorgon skulle vi inte sova bort morgonfisket, vi skulle gå upp klockan sex och ner till Holtahölen. Sagt och gjort, vi lade oss tidigt och lät de andra fiska vidare för imorgon bitti skulle det ske. Om det inte varit för denna förbannade fluga, så fort jag somnade skulle den in i min näsa. Klockan tre gav jag upp och gick ner till Surna. Solen var på väg upp över Röv.
Jag började där Vindöla rinner in i Surna, kast på kast fiskades ner mot ingången till Holtahölen men inte ett liv. Klockan började närma sig fyra och jag undrade om jag skulle ha väntat ändå, trots flygfät? Men det var bakkanten på virveln kvar. Där släppte virveln vatten nedåt älven och det var jämt och fritt från små virvlar, och laxen slösade lite energi. Fast det var djupt och att komma dit med flugan var inte lätt. Den riktiga nedströmmen var närmare berget på andra sidan, i ytterkant på virveln. Jag lät flugan och linan sjunka i strömkanten mellan virvel och ström, där skulle flugan sugas ner men hamna nedanför virveln. Efter att linan dragits ned av virveln handdrejade jag flugan genom virveln och pang, jag släppte allt. Löslinan piskades upp ur vattnet och spöet spändes. Det var en rejäl fisk och jag stod länge med böjt spö.
Agne kom nedför slänten till Holtahölen med ett belåtet smil. Som att han lurat alla, speciellt den där... Han tvärstannade, smilet försvann och han tittade med öppen mun på mitt böjda spöet. Sedan gick han förbi utan ett ord med blicken stelt rakt fram. Jag fick ingen hjälp att landa fisken men det gick bra ändå, kanske jag inte förtjänade någon. Fisken var en åtta kilos hona och flugan en Gulefaan.