Hups, nu blåser det igen!
’Du verkar socialt handikappad när du är med vännerna? Du låter dem aldrig vinna i något – de kan knappt ens skämta om det – Du unnar dem inte mer fisk och inte din whisky och verkar tycka de är korkade. Det må så vara, men det gör ju dig till en ganska otrevlig typ. Varför hänger karlarna med dig överhuvud taget?’
Först vet jag inte vad jag ska säga till mitt försvar, sedan inser jag att ett laxfiskelag är lite speciellt, något som du medverkar till och sedan åker hem till familjens famn. Ett laxfiskelag består till nittio procent av män och för några decennier sedan var det närmare hundra. Några anser att en kvinna skulle störa, att vi män blir annorlunda så fort en kvinna är i närheten, att vi behöver vara män bland män ett tag för att fungera i det övriga livet. Att en kvinna ska förstå denna testosteronstinna vecka är kanske för mycket att begära, många av oss är dock säkra på att vi efteråt kommer hem som en bättre människa. Att vara man bland män är för litet forskat på, hur acceptans av män påverkar vår samlevnad med kvinnor och familj.
Till mitt försvar så har inte den citerade kvinnan hela bilden. Av någon anledning har jag glömt de otaliga gånger jag själv utsatts för ett stunt, och att vi alla varit veckans laxkung – tagit mest lax. Detta är veckan vi kan släppa ut lite testosteron så det inte flödar över under resten av året. Det är lika för alla och det är acceptans i laget, ur en manlig synpunkt riktigt roligt och kanske veckans verkliga uppgift. Ett jaktlag eller fiskelag är så ordnat att där släpper vi all hackordning från övriga livet. I någon mån är det den skickligaste i jakt eller fiske som är chef, om den finns men någon måste ta ansvar för det praktiska. Det lag som tar med sig civilisationens värderingar in i denna vecka är dömt till undergång, veckan har då helt förfelat sitt berättigande. I Norge kallas det Guttetur, och det säger mycket.