Kontrast på premiären
1992 var det tropisk värme på premiären den första juni, mer än 20 °C hela dygnet. Kennert och jag gick ut i älven med T-skjortor klockan 0000, temperaturen i vattnet var på 9 °C och stigande. Vi började högst upp i strömmen med tanken att kasta in oss efter vinterdvalan men det högg direkt. Klockan 0030 landade jag den förste. Normalt på premiären så börjar laxen ta efter 0300 i det stilla. Att ta premiärlax i sommarströmmen mitt på natten får anses vara extremt. Laxens överkompensation för den starkt stigande vattentemperaturen var troligtvis förklaringen.
Sedan var det Kennerts tur. Fisken tömde hela rullen men vände innan den gick runt hörnet i Öyahölen. Efter stor sport landade Kennert en storlax på Faksnes. Kennert är främst en Emfiskare, hade ett tag världsrekord i havsöring, och en norsk storlax hade länge varit hans dröm. Att den norska laxen skulle vara så stridbar hade han inte trott. Det ryktades att han skaffade glasdörr på frysen, att familjen till slut fick kasta laxen för att den luktade illa.
Det var premiär på Faxnes året efter, 1993. Det var kallt som f---n och dalsidan var täckt med snö. Jag hade bara fiskat en halv timme när jag fick frossa och blev svag. Det var bara att gå till läkaren och få botemedel, tillbringa resten av veckan i säng, svettas och se på sporten. De andra fick någon fisk den måndagsmorgonen men sedan var det stop i kylan. Vattentemperaturen sjönk till under 5 °C. Det hade varit varmare i maj och det var troligen den uppgången som gav fisk till en början.
På fredagen orkade jag upp men kände mig inte stark nog att fiska, åkte upp till Holtahölen för att hälsa. Medan vi pratade kom solen fram för första gången den veckan och jag fick sådan fiskeklåda att det var förfärligt, nästan sprang från Holtahölen. När jag kom till Faksnes var jag för svag för att ta på mig vadare utan gick uppe på älvförbyggningen i träskor. I det stilla mitt i Öyahölen, med sakta intagning för hand högg det på en stor Torsken. Linan löpte ut, jag lyfte spöet och där satt den. Det var en pärs att hoppa från sten till sten med träskor och arma laxen, speciellt som jag fortfarande inte var frisk. Som tur var kom PO och kleppade honlaxen på 13 kg. På lördagsmorgonen tog jag en lusad hanlax på 10 kg. Vattentemperaturen var då över 6 °C och storlaxen hade börjat stiga igen. PO undrade om träskorna var en ny sorts svenskevadare. Sedan dess kallas laxen för träskolaxen.
Att arma lax i 6 °C är inte det stora. Det är en lång seg företeelse där laxen verkar kunna hålla på hur länge som helst att stånga. I konstrast tänker jag på en 13 kgs hanne som högg vid ingången till Öyahölen vid en vattentemperatur på 14 °C, det var sommar och överlöp på Follsjö. Det var full fart hela tiden och fisken körde i ytan helt galen. Det var som att ha ett expresslok på kroken och det var stor sport.
Ämne: Kontrast på premiären
Inga kommentarer hittades.