Om vattenflöden i Surna.

De tre viktigaste faktorerna för biologisk mångfald i Surna är flöde, temperatur och tillförande av material. Nedan handlar om flöden, fast det ibland kan vara svårt att skilja faktorerna åt.

Det konfliktmässiga är naturligtvis vattendropparna i Surna. De utför det arbete som blir elström och biologisk mångfald. Det är uppenbart att man måste samsas, att varken kraftproduktion eller Surnas biologiska mångfald kan optimeras så den andre försvinner. Statkraft vill ha hela Surna till kraftproduktion, vilket revisjonsdokumentet visar. De vill att samma villkor och manövrering skall gälla som när konsesjonen gavs 1962 och har därför inte föreslagit någon ändring av villkoren. Flera höringsinstanser, som Miljödirektoratet, Fylkesmannen i Möre og Romsdal, Mattilsynet, Surnadal och Rindal kommuner, Elveeigarlag och Samarbetsorgan, Fiskaraksjonen i fil1  och fil2 har däremot uttryckt en klar vilja för ett minivattenflöde för att bevara den biologiska mångfalden i Surna. Förutom biologisk mångfald och laks i Surna är frågan också balansen av Surna som kraftproducent och värdeskapare i dalföret, och skall en levande Surna lämnas vidare till efterkommande. Regleringen är nu hos NVE för revisjon av villkor. Surna är först i revisjon av de ’Nasjonale laksevassdragen’ och är viktig som presedens för andra vassdrag. Revesjonen av ’Folla-Vindölareguleringen, dvs. Surna, kan därför vara av intresse för hela LaksNorge.

Vad är då ett vattenflöde? Nederbörden bestämmer naturligtvis hur mycket vatten som flyter i Surna men älvsektion och fallhöjd bestämmer också det lokala vattenflödet. Det hela försvåras genom att allt är dynamiskt. Höler och stryk flyttar på sig, älven svämmar över och inget är sig likt år till år. Habitat som används vid ett flöde skapas vid ett annat, etc. Det går inte att utgå från en sektion i älven vid en flödesberäkning för sektionen finns inte nästa år. Vi som har fiskat Surna över år vet att inget är sig likt vid nästa premiär. Faksnes var ett grunt stryk på åttiotalet. Sedan grävde Surna igenom stenpälsen och leran för att bli en stor djup håla på tretton meter, för att nu lägga upp grus i dagen där hon var som djupast. En älv lever och ändrar sig, speciellt en älv på en gammal sjöbotten som Surna. Därför måste flöden ses i ett landskapsperspektiv. En beräkning baserad på en detaljerad utgångspunkt blir alltid fel, alltid för sen och bara en exercis. Naturliga processer uppstår och dör allt eftersom Surna ändrar sig. Tillsammans skapar de den bioligiska mångfalden i Surna. Nu dör fler naturliga processer än det uppstår och Surnas biologiska mångfald är på väg att försvinna, indikatorn lax är på väg att försvinna. Det som gör Surna till en älv är det varierande flödet, det som tillsammans med temperatur och mineral skapar naturliga processer och biologisk mångfald.

I Surna är det kanske lite mer handfast än så. Var och en kan se att det är så lite vatten ovanför kraftverket att laxen inte kan ta sig till sina lekbottnar. Nedanför är det bara att ta fram termometern och inse att det är för kallt i vattnet för laxen i Surna. Lyfter man på en sten är det igentäppt, inga hålrum finns för älvalivet. Allt detta kan ändras om det kommer mer vatten i Surna. Inte vatten ur rör och botten av kraftverksdammen utan vatten som fått jobba med naturliga processer, vatten som är levande och naturligt. Det handlar om hur mycket vatten som skall gå till Surnas biologiska mångfald och hur mycket till kraftproduktion, för samma vatten kan inte göra båda påse och säck.

Hur mycket vatten måste Statkraft släppa förbi för att Surna skall ha en bärkraftig biologisk mångfald? Kan vi sätta en siffra på vad som behövs? Det finns otaliga formler för hur man gör detta. Den ena beräkningen efter den andra gör anspråk på att ge det rätta svaret och de ger olika svar. Vi föredrar att lita på statistik, på vad som tidigare har visat sig fungera på landskapsbasis. Som grund använder vi medelvattenflödet. Det visar på storleken av älven, den stora älvprofilen och vattenflödet på landskapsnivå. Den rådande metoden är Tennants metod (Montanametoden). Den bygger på statistik från många älvar där man sett att de flöden som anges fungerar, de ger biologisk mångfald i älven. I Surna har man inte tid med ett prövoreglemang som generellt föreslås i [1.] för laxen kan kollapsa när som helst. Då är det bäst att se på den erfarenhet man redan har från andra reglerade älvar, dvs. att använda Tennants metod som utgångspunkt innan en anpassning sker. Tennants metod ger att vi behöver 30% av medelvattenföringen som minivattenföring för att behålla biologisk mångfald i älven. Metoden ger också ett liknande flöde som domstolens beslut i ett skjönn, som gav en samlad vattenföring på 15  m³/s vid kraftverket. Tennants metod ger 13,5 m³/s som minivattenföring vid kraftverket. Vidare läsning om minivattenföring i [1.], kan ses på startsidan som pdf ’NVE rapport 9-06’.

Fiskaraksjonen använde Tennants metod för att kräva följande vid revisjonen av Surna:

Fiskeraksjonen krever som minimum følgende vilkår for Folla-Vindølareguleringen:

1. En konstant minstevannføring på 1,35 m³/s i Rinna fra luka i Rinna dam. Om vannmengden er lavere enn kravet til minstevannføringen, skal hele vannmengden tappes som minstevannføring.
2. En konstant minstevannføring på 0,8 m³/s i Bulu fra inntaket før takrenna. Om vannmengden er lavere enn kravet til minstevannføringen skal hele vannmengden tappes som minstevannføring.
3. En konstant minstevannføring på 5 m³/s i Folla gjennom luker i Follsjø dam. Dette vil, sammen med punkt 1 og 2, føre til at vanntemperaturen nedstrøms  kraftverket vil bli høyere.
4. Det skal i forbindelse med vårflommen skapes en vannstand på minst 120 m³/s for å flytte på sediment og skylle ut Surna. Flommen skal vare i minimum to uker og variere lineært i oppgangen og nedgangen. Om ikke 120 m³/s kan oppnås skal alt tilgjengelig vann delta i flommen. Harde sediment kan trenge å bli brutt opp gjennom harving.
5. Adaptiv(*)- og effektkjøring skal forbys og høyeste nedkjøringshastighet etableres både for sommer og vinter.
6. Den naturlige elva vil med  vilkårene 1 - 5 på plass reparere seg selv og Surna vil som et naturlig økosystem produsere nok yngel uten ekstern hjelp. Utsatt fisk fra klekkeri vil da være direkte ødeleggende for villaksen i Surna og bør derfor bli forbudt.

                                            (*) adaptiv = ta bort naturlige svingninger i vannstanden.

1.  ’Internasjonale metoder for å bestemme miljöbasert vannföring – hvilke egner seg for norska forhold?’ NVE rapport 9 2006.