Storgösen

Gunnar och hans familj hade en sommarstuga vid en större sjö i Bergslagen. Många fiskade i sjön och det finaste var att få en storgös. Den största gösen var på nio kilo och alla drömde om att få den tvåsiffriga. Det hade tagits någon gädda upp mot tjugo kilo men sådan skräpfisk räknades inte. Folk hade kommit från bygdens alla hörn för att titta på storgösen som låg på parad i fiskarens kök. Det gick åtskilliga historier om storgösen i sjön, den som visade upp den störste var kung.

Det fanns en del vaser i sjön. Man lade julgranen och några till på isen och körde ner stolpar runt i dyn för att hålla dem på plats. På våren sjönk granarna ner mot botten och framför allt abborren lade sina ägg där. I mitten fanns ett hål som man kunde sänka ner en håv i för att få yngel till bete. Det var fridfullt att knyta fast sig i en stolpe och meta utanför vasen. Abborren drog ner flötet och gäddan lät det ofta flyta plant. Det gällde att låta fisken ta sin tid, att vänta tills den svalt betet.

Ett annat sätt att fiska var att åka omkring till olika vikar och kasta drag, då hade jag ett spinnspö med en öppen haspelrulle och 0,35 lina. Mitt favoritdrag var ett Atom 12 gr, i början blått men efter hand grönt. Vad de andra hade kommer jag inte ihåg, det var något liknande. Vi fick en del gädda och det var mycket fisk på matbordet.

Ibland var vi ute med båten i månsken. Gunnar gjorde ofta stor baluns av det hela, han drog oss hit och dit i mörkret fast alla visste att han satt fast i botten. Det var spöklikt i mörkret, att bara se månen och dess spegel flytta sig. Vi hade mycket roligt åt det, kanske mest Gunnar, och vi levde med drömmen om en storgös.

En dag åkte vi ut med påhängsmotor och fiskade. Jag rodde ofta drag men Gunnar skulle ta motorn från vik till vik. Vi kastade i de närmaste vikarna och fick en och annan gädda, inte det stora. Efter ett tag kom vi ut på den öppna sjön. Gunnar nämnde att det kommit upp en ny vase på andra sidan, han ville pröva utanför den. Jag styrde båten dit, slog av motorn och vi drev sakta vid sidan av vasen.

Vi kastade och kastade men inget hände. Till slut gav vi upp, vi hade drivit förbi vasen och var ute på det djupa. Jag kastade mot vasen och medan jag drog igång motorn sjönk draget mot botten. När motorn startade stack draget upp mot ytan och det högg rejält. Jag svor först över bottennapp men när jag lyfte spöet var det fast fisk, den var stor. Jag stannade motorn och armade fisken. Det tog tjugo minuter att få fisken upp till ytan. Jag hade tagit några laxar och en gädda på tolv kilo, och den här fisken var i samma storlek. Helt klart den största gös som fiskats i sjön.

Eter ytterligare tio minuter var fisken klar för att tas ombord. Jag drog gösen längst med båtrelingen för att Gunnar skulle ta den. Han tog håven, den var för liten och gösen vickade ur. Gunnar var paralyserad, vågade inte ta i gösen. Han hade bara behövt köra in fiskhuvudet i håven, tagit tag i stjärten på fisken och lyft hela paketet upp i båten. Gunnar försökte håva gösen fem gången och den rullade ur varje gång. Den sista gången gick fisken fri och draget satt kvar i håvens nät. Med en liten vink på stjärten sade gösen adjö och försvann i djupet.

Jag kunde inte tro det, först måste jag ha stirrat men sedan vände jag mig bort. Nu gäller det att hålla käft, tänkte jag fast det var svårt. Jag vevade sakta in draget och startade motorn. Jag tänkte på gösen, hur Gunnar skulle ha stått med tummarna i västen när folk hade kommit för att se på gösen. Jag skulle ha varit glömd men det var ovidkommande nu. Efter ett tag vågade jag se på Gunnar. Den store starke karln satt och grät, och omvärderade sig själv.

Jag talade aldrig med någon om detta, tror inte Gunnar gjorde det heller.