Under ytan
I Restenäs utanför Ljungkile lärde jag mig att simma, vid bryggan nere vid panget. Vattnet var klart, och bottnen full av sten och tång. Vi metade krabbor med snören runt sönderslagna blåmusslor, krabborna var dumma nog att inte släppa taget förrän de var i hinken. På helgen var det middag på panget och det var många kvällar som vi kokade krabbor. Femtiotalet var underbart på västkusten men det slutade abrupt med getingsomrarna 1958 och 59. Vi kunde inte dricka kaffe på flatberget utan att bli attackerade och stuckna av getingar. Nu får det vara nog, sade mamma och så blev det. Jag besökte samma brygga på 2000-talet och nu var bottnen dy, ingen växtlighet. Totalt motbjudande och det fick mig att söka längre ut i havsbandet.
Jag har seglat mellan Strömstad och Fjällbacka, norra Bohuslän. Utsidan av Koster är fin men det bör vara lugnt och jag fastnade för Fjällbackas skärgård, med Musön, Lönnholmen, etc. Någonstans fanns alltid lä och en liten sandstrand för svalkande dopp. Det är så enkelt på västkusten, bara att dra i pinnen och lägga till. Döm om min förvåning när jag såg närmare på stranden. Det var inte bara sand, hälften var små plastkulor. Längre bort låg ett plastrep, ett plastnät, en plastpåse och en dryckeslåda av plast. Plast, plast och plast, nu när ögat visste vad det skulle söka. Strömmen från Europa gör en 180-graders sväng utanför Bohuskusten och centrifugalkraften lämnar mycket plast på stranden. Plast försvinner inte. Den bryts inte ner, bara mals till mindre bitar, till Microplast.
Strömmen från Europa, från den danska atlantkusten, som svänger utanför Bohuslän, kallas den Norska Kustströmmen utmed den norska kusten, sprids i Arktis och till dels svänger söderut vid Grönlands östra kust, osv. Man har hittat plast i Grönländska människor så hur är det att växa upp mitt i plastströmmen, som i den Norska Kustströmmen? Har någon undersökt innehållet av plast i den norska odlade laxen? Vad döljer sig under ytan?