Vad sker med det öppna landskapet?

Om du åker efter älven så förväntar du dig att bondgårdarna ligger på rad, att kornfälten svajar, att gårdarna skiner med nymålad veranda och att rosorna lyser röda mot dig. Men det är något som stör. En del gårdar ligger i träda, fälten är bevuxna av ogräs, färgen flagnar på husen och gårdar verkar ha glömts bort? Varför får bonden det inte att gå runt, varför tvingas han lämna sin gård?

Om du går i köpcentret finns det knappt människor och en del lokaler gapar tomma. Man läser i tidningen att några affärer har lagt ner eller gått i konkurs. Det är inte lönsamt längre, som för bonden i dalen. Det är uppenbart att omsättningen i dalföret minskat. Alla försöker hålla modet uppe men något är fel, kulturbygden Surnadal är på väg bort. Åkrar fulla av ogräs, tomt center och affärslokaler, och en kommun som går med underskott talar sitt tydliga språk.

Service försvinner med den fallande omsättningen. Ekonomerna undrar om det är nödvändigt med ambulans och jourläkare i dalen, likaså skolor, barnhagar och allmän sjukvård kan bli mindre i omfattning. Hela utbudet minskar så att de boende i dalföret får det sämre. Varför har omsättningen i dalföret minskat, det bor ju ändå samma antal människor i Surnadal?  Är det en utveckling man inte kan göra något åt, är det bara så här? Det finns dock en förklaring, ett svar på hur man bevarar det öppna landskapet i Surnadal.

Det är på sommaren det beror, på laxfiskefamiljernas bortavaro. Bonden kunde hyra ut sin älv, sälja boende och annat. Det gav kanske hundra tusen över sommaren, tillräckligt på toppen för att det skulle gå runt över året. I köpcentret var det rea, mataffärerna hade högsäsong och tapparna hade fullt upp. Detta på grund av laxfiskefamiljerna, för de infödda var på semester. Ingen tänkte på att affären som var till nytta hela året var beroende av sommaren, att de infödda hade nytta av laxfiskefamiljernas omsättning även på vintern. Detta kan symboliseras av att de fiskegrejer som tidigare upptog halva sportaffären nästan är borta.

Laxfiskefamiljerna kommer inte för det finns dåligt med lax i Surna, det är den bistra sanningen när sommarens injektion i dalföret uteblir. Statskraftverkene splittras i Statkraft och NVE. Den myndighet som skall se att kraftverkets konsesjon efterlevs lämnar dalföret och kvar blir Statkraft SF, senare AS. Statkraft tar på sig myndigheternas kappa, håller möten med kommun och andra, lovat runt för laxens bästa men gör inget för att deras uppdrag är att tjäna pengar. Snarare optimerar Statkraft sin produktion genom att tappa ner dammarna på våren så att överlöpen försvinner, de överlöp som Statkraftverkena skapade för att konsesjonen krävde det. Alla möten mellan politiker och Statkraft visar sig vara förgäves. Det finns ingen öppen dokumentation från mötena men det finns ett preliminärt avtal som Statkraft villa ha med berörda.

Avtalet innehåller goda intentioner om vad som bör utredas för Surna, i punkt 1 – 4. Det innehåller också restriktioner som gör intentionerna värdelösa. Låt oss kommentera något i avtalet.

’ Samarbeidsavtalen har som formål å bevare og styrke lakse- og sjøaurestammen i Surna.’ Det låter bra men inget har skett.

’Partene er inneforstått med at kraftproduksjonen kan minst opprettholdes på dagens nivå og at man samtidig bevarer lakse- og sjøaurestammen i Surna på et naturlig høyt nivå.’ Detta är ju omöjligt. Tar man ut så mycket energi av Surna i kraftproduktion att biomassan minskar är det självklart för lite energi kvar för laxen. Surna är ingen perpetuum mobile, man ignorerar alltså en naturlag. Detta låter mer som reklam för ett lotteri, där du redan har vunnit.

’En eventuell konsesjonssøknad for et reserveaggregat vil medføre at forhold som ellers ville kommet opp ved en revisjon av reglementet vil bli behandlet i forbindelse med konsesjonen.’  Det är troligt att Statkraft avvaktar med en ansökan om ett nytt aggregat till efter revisjonen, beroende på resultatet av revisjonen.

’Avtalen binder ikke opp partene i å kunne ta endelig stilling til innholdet i en framtidig konsesjonssøknad.’ Vad är då avtalet till för?

Detta visar att Statkraft aldrig har tänk på Surnas bästa, att alla möten har varit till för att styra, kontrollera och förhala. Man har missbrukat de kontakter man haft sedan Statskraftverkenes tid, missbrukat dalförets generositet. Inget i Statkrafts revisjonsdokument känns igen för det handlar om att förringa laxens svårigheter i Surna. Statkraft vill inte göra någonting, de gamla villkoren från 1962 skall gälla. Vi förväntar oss att statsägda företag följer lagar stiftade i Stortinget samt uppträder med vanligt folkvett. Det är dags att byta ut ledningen, dags för en ny företagsstrategi så Statkraft kan vara det fina företag det förtjänar.