Varför minivatten – älven var ju torrlagd förr och laxen överlevde?
När en älv är naturlig har den flod, främst vårflod, ett dynamisk omfång i olika flöden. Restprodukter spolas ut, bottnen omvandlas, vänds och ventileras så det finns hålrum mellan grus och sten. Det finns en koppling mellan älv och grundvatten där grundvatten kan strömma upp i älven samtidigt som en låg älv kan rinna genom grus och botten. Den biologiskt produktiva ytan i dessa hålrum är stor samtidigt som vattentemperaturen modereras. Laxungen gömmer sig i hålrum när älven är utsatt för torka.
När en älv regleras dämpas flod och temperatur ändras. Den flod som finns orkar inte vända på stenar och hålrum fylls igen med sand och sediment - volymen av restprodukter, grus och sediment från nedslagsfältet är större än vad älvens transportförmåga klarar av. Laxungen har ingenstans att ta vägen vid torka eller plötsligt vattenbortfall och strandar.
Vattentemperaturen ändras. I Surna tas produktionsvatten från botten av dammen och rinner genom en tunnel i berget istället för att som ytvatten värmas upp, belysas och producera biomassa. Våren i Surna nedan kraftverket kommer en månad senare vilket bland annat är förödande för laxynglets uppkommande ur gruset för föda. Skillnad mellan lekyta i älven på hösten och produktiv yta på vintern kan vara stor, ytan kan vara mycket liten på vintern och lekbottnat med ägg fryser och torkar ut.
För att överkomma en reglerad älvs brist på hålrum, och undvika att laxungar och ägg strandar, kan regleringen släppa minivatten. Man kompenserar för den biologiska yta som försvunnit i hålrummen så att någon produktion förekommer. Minivattnet ger en biologisk yta som blir mindre än den naturliga och älvens biologiska kapacitet blir mindre. Ett miniflöde med biologisk yta måste finnas för att i längden någon biologisk produktion och mångfald skall förekomma i en reglerad älv, och mer handfast att laxungar inte strandar.
Den stora frågan är hur mycket vatten som regleringen skall släppa, hur mycket vatten behövs för att behålla biologisk mångfald och lax. I Surnas nedslagsfält föreslår Statkraft i sitt revisjonsdokument, files.faksnes.com/200005097-c68e0c78ae/Revisjonsdokument.PDF , ett minivatten på 3,5 % eller 0,25 m³/s av det reglerade medelflödet på 7,2 m³/s i Rinna och Bulu. Att jämföra med ett overskjönn som dömde 33 % som miniflöde, eller samlat 15 m³/s av medelflödet på 45 m³/s vid Trollheim kraftstation. Montanametoden föreslår minst 30 % av medelflödet, som är ca 10 % av vattnet för den totala kraftproduktionen i Surna, se fil2_140929.pdf (5,6 MB).del 2 av Fiskeraksjonens höringsdokumet.
I princip föreslår Statkraft inte något minivatten, deras beräkningar har helt fel antaganden. Bland annat förelår Statkraft att minivattnets flöde skall mätas nere i dalen vid Lösetli där biflöden gör att kriteriet för minivatten uppe på fjället vid Rinna Dam mest är uppfyllt, files.faksnes.com/200005097-c68e0c78ae/Revisjonsdokument.PDF Detta är inget nytt inom kraftindustrin, se lakseelver.no/news-2015/revisjon-uten-gevinst-0 Även om Statkrafts reklam säger att de tar ett biologiskt ansvar ger deras val av minivattenflöde i revisjonen att de inte vill ha biologisk mångfald och lax i Surna.
Är 3,5% minivatten lagligt?
Varför denna skillnad mellan Statkrafts reklam och verklig ansökan om produktion? Är reklamavdelningen bara till för att ge produktiionsavdelingen lugn och ro, som målvakt, för att luras om en varas miljöförstöring?
Put your money where your mouth is.
Fig 1. Bild från Fiskeraksjonens höringsdokument på stenpäls vid Pellhölen i Surna,.fil2_140929.pdf (5,6 MB)
Fig 2. Stenen är lyft och visar att hålrum är igenfyllda.