Varför, Statkraft?
Lite tankegods för den intresserade.
Vi har inte bevis för nedan men det är uppenbart hur Statkraft resonerat, ett vanligt ingenjörsarbete med order att ignorera Surnas biologi när man ska öka effekt och reglerbarhet i Trollheim kraftverk. Statkraft har bottenskrapet dammarna så att de har lagringskapacitet som närmar sig då de var nya, 55 år sedan. Vi har funnit att det rör sig om ca 60 Mm³ sediment, av dammarnas initiala lagringskapacitet på 957 Mm³. Istället för att deponera sedimentet valde man det billigaste, att kasta sedimentet i Folla, varav en del satt sig i Surna och resten i fjorden. Surnas biologi har till stora delar förstörts nedanför Folla. Statkraft skyller på en olycka (ohell). Vi har svårt att tro att en bedrift som manövrerar 957 Mm³ vatten 400 m ovanför Surnadal har ohell. Det är otänkbart.
1. Statkraft förbereder att tömma dammarna flera gånger om året beroende på vilket kontrakt man har. Vi har sett det längre söder ut där dammar är tomma när de normalt skulle ha varit fulla, och europapriser härskar på el. Ju mer kraftnätet byggs ihop kommer vi att se detta längre norr ut. Genom att skrapa botten i gamla dammar ökar man lagringskapaciteten. Den största vinsten görs när dammarna töms men h (ekvationen m*g*h) minskar också långsammare och t.ex. effektkörning kan manövreras runt ett högre h. Statkraft räknar alltså med att tömma dammarna oftare när huvudledningar knutit ihop Trollheim kraftstasjon med Norge och Europa. Ledordet är reglerbarhet.
2. Follsjö tappas genom ett intag i botten ned till Trollheim kraftstasjon. Höjning av intaget har blivit mer akut ju mer sediment som har höjt botten runt intaget, skräp och sediment har följt med ner i turbin. Man har höjt intaget men insett att den lilla höjningen inte håller i längden. OED har i den nya Konsesjonen föreslagit ett ytintag för varmare/kallare vatten vid olika årstider för laxen men att sänka botten ansågs billigare, speciellt som Statkraft tippar sedimentet i Folla istället för att deponera det.
Slamkatastrofen i Surna får ses som ett pilotprojekt för Statkraft. Förlorar de i domstolen är det slut med att hälla sediment i älvar, det är många dammar i Norge. Statkraft vet att bida sin tid till dess nya makthavare kan övertalas. Vi kan anta att Statkrafts strategi är att förlänga tiden till dom, att låta domstolsförhandlingar dra ut på tiden. Man har lyckats genom möten och planer förhala tiden 1 ½ år innan anmälan har inlämnats. Vi får se hur lång tid det tar innan dom föreligger, vad händer till dess? Just nu verkar inte tiden vara till Statkrafts favör, senare kanske saken kan passera obemärkt.