Vid sängkanten

03.09.2024 12:09

 

Det är hårda ord på Facebook, för och emot CR. Nedan skrevs för några år sedan, smögs in som prat vid sängkanten i en bok (Systrar II). Tider då man inte kunde nämna att CR var dåligt utan att bli idiotförklarad. Men tiderna förändras, kanske dessa frågor kan vara intressanta idag? Är majoriteten ickefiskare viktig?

 

’Hur är det med ditt fiske? Har du tänkt över det, har du några principer för det?’

 

’Cha.’

 

’Det är faktiskt inte självklart. Varför vårdas inte älvarna för mångfald istället för produktivitet, t. ex. laxen? Accepterar du korta beslut för produktivitet för fisket skull? Varför behandlar du laxen olika mot t. ex. hjorten? Har vi ’fång och släpp’ på hjorten, skjuter vi den med paintball, jagar den till utmattning och syrebrist så hinden kastar sitt foster? Varför tro du att ’fång och släpp’ (CR) inte påverkar laxen när dess huvuduppgift vid vandring är att undvika syrebrist i fortplantningsorganen. Äggen måste vara sekunda och kläcka sämre efter ’fång och släpp’, det är som att pissa i byxan när det är kallt. Varför slutar ni inte att fiska när älven inte längre tål det? Normalt slutar vi att bruka den jord som behöver vila, lägger den i träda.’

 

Det är tyst ett tag.

 

’Det här har du tänkt över noga. Jag erkänner att vi fiskare har lösa principer, eller inga alls. Det är djupt rotat att skörda av naturen, att vara jägare. Vi mår bra av att bära hem fångst, en anledning till fest. Idag finns det egentligen ingen orsak för sportfiske, det är bara rekreation. Jag antar att vi har ett behov av att tillfredsställa våra gamla gener, den moderna människan är tidsmässigt ingenting i dess utveckling.’

 

’Varför organiserar ni er inte? Jag menar som jägarna. De har jägarexamen som kräver kunskap, ingen sätter sig på dem. Ni fiskare kan behandlas som idioter av era motståndare. Om ni som kollektiv har kunskap kan ni inte ignoreras. Nu kan kraftbolagen ljuga om nästan vad som helst utan motsägelse. Ta t. ex. vin/vin som kraftbolagen hävdar när de vill modernisera sina kraftverk. Vi antar att modernisera betyder att kraftverket tar ut mer energi för elkraft ut älven. Har du den minsta kunskap förstår du att tar man ut mer energi för el blir det mindre energi över för biologisk mångfald, inte mer som kraftbolagen hävdar. Energi dyker inte plötsligt upp från himlen, det finns ingen evighetsmaskin. Ändå hävdar kraftbolagens organisation detta och majoriteten accepterar det. Varför då? Därför att det är lätt, dess motståndare är utan kunskap. Enligt lagen ska kraftbolagen betala för den forskning som behövs runt regleringens avigsidor, naturligtvis beställer de inte det som reducerar deras pengaflöde. De håller er som champinjoner, håller er i mörker och föder er med skit. Så länge ni håller på med en blodsport så spelar ni kraftbolagen i händerna, majoriteten kommer aldrig att bejaka er. Ni accepterar det, som en flock får!’

 

’Om vi fiskare inte finns så har kraftbolagen rätt fram!’

 

’Skitsnack, ni är en stor del av problemet. Alla s.k. fiskarorganisationer har av lättja anpassat sig till elmaffians pengar. Utan kunskap kan ni behandlas hur som helst och snart finns det ingen lax kvar, älvarna blir ett kraftverksdike och det är mycket ert fel.’

 

Det är tyst ett tag.

 

’Hur ska vi göra då? Fiske måste vi, det är djupt rotat i våra gener.’

 

’Ni kan börja med att behandla lax efter samma biologiska principer som älg och hjort, sluta med den där blodsporten CR. Ni skördar av naturen, varför ska industri och bonde ha ensamrätt på det. Ni kan lika väl ge ett tillskott till hemmet, allt behöver inte vara inslaget i cellofan. En lax ska behandlas med respekt, inte något som man leker med, som kattens lek med råttan. Likt älg och hjort skördas det antal lax som naturen eller älven klarar av. Först är det bärkraftiga antalet per år jämt fördelat per vecka, blir det något över på en vecka så får det överföras till nästa vecka, och så vidare. Har man tagit sin kvot för dagen är fisket slut, någon blodsport får inte förekomma.’

 

’Hm.’

 

John måste erkänna att tiderna har förändrats. Tiden när han som liten grabb satt och metade Abborre på bryggan, experimenterade för största fångst, är borta. Det går inte längre att försätta som för trettio år sedan, de tiderna finns inte längre.

 

’Jag erkänner att jag är ny i detta tankesätt, ingen fiskare. Vi har mest pratat om älvar men havet är också utsatt, även vår planet.’

 

’Jag håller inte med dig om allt men det är absolut dags att tänka efter. Laxfiskarexamen kanske inte är så dumt, att vi som kollektiv har kunskap att hävda vår rätt. Likaså att behandla laxen i en jaktlagstiftning, enligt samma principer som älg och hjort. Jag gillar det inte men det blir nog ett måste, erkänner det.’

 

’Hur ska du göra något åt det?’

 

’Hmm.’