Whiskysträckan

Den kallades Whiskysträckan för att den kostade två flaskor Ballentine för säsongen och låg alldeles ovanför Brufoss i Numedalslågen. Det var ett äventyr att ta sig ner till älven och man måste ha båt för att fiska där. Egentligen var sträckan en stor kanal men det fanns en liten udde med bakvatten. Vi kastade i bakvattnet och lät sluken sjunka ner djupt, och fick någon fisk. På andra sidan fanns det en liten ö som såg intressant ut. Bernt och jag bestämde oss för att utmana ödet i den hårde strömmen och ro över. Strömmen var stark ute i fåran men vi kom över och fiskade. Det gav dock ingen fisk så vi bestämde oss för att ro tillbaka till vårt bakvatten. Mitt i fåran tappade Bernt åran. Den försvann snabbt nedåt och det dröjde inte länge fören vi var på samma väg. Jag såg forsen vid bron i tanken och om vi överlevde den var vi lyckliga. Jag chansade och tog den kvarvarande åran och vippade båten efter. Sakta kom vi närmare åran, men forsen närmade sig fort. Vi hörde forsens dån när vi kom ifatt åran och rodde in till land där strömmen var svagare. Det var tur för även om vi överlevt forsen så hade vi blivit lynchade av maskmetarna nedanför. Konstigt nog var det dem som jag fruktat mest, att älven var kantad av hundratals som vi klippte linorna för.

Det flesta vill fiska tillsammans med fiskekamrater som de känner gott. Det vanligaste är att ett fiskelag hyr en sträcka en vecka, som de kan disponera efter eget tycke. Som tur är inte alla laxvall lika äventyrliga som Whiskysträckan. Att den kostade ett par flaskor whisky gav en indikation på vad man kunde vänta sig. Det är så att man får vad man betalar för, upp till en viss gräns. Olika älvar har olika prisnivåer och i älvar där fiskarna är internationella ligger prisnivån generellt högre. Tyvärr är det som med god jaktmark att de bra vallen ofta är upptagna, speciellt efter bra år. Man måste ha tålamod och invänta laxdepressionen inom 10-årscykeln för det är då som man kan göra klippen. Annars kan man höra sig för inom de olika fiskelagen för det är alltid någon intern omsättning. En vanlig biljett är att man får en sträcka några år på en sämre tid innan man kommer så långt fram i kön att man kan få en topptid.

Det finns många campingar med bra sträckor. I Surna tex. är dessa sträckor lika goda som de exklusiva, så ur den synvinkeln spelar det ingen roll var du fiskar. Vad ni betalar för på ett exklusivt vall är att få vara i fred och att vallet vilar när ni inte fiskar. En del fiskelag skall nog bara ha exklusiva vall för de tål ingen närmare insyn. Så slipper ni den vita kepsen. Vi fiskade på Hembre Gårds vatten i Stjördalselva, ofta på sträckan mitt emot campingen med flaggstängerna. Där fanns en man med vit keps i en stor campingvagn. StjördalsArnes vagn hade säkert gått in i sovrummet. Den vita kepsen hade tagit som sin uppgift att hålla ordning på allt och alla. Han skrek och skällde, framför allt på nykomlingar som verkade lite bortkomna. Ibland tog han en fisk på en grön Rappala vid flaggstängerna. Speciellt kommer jag ihåg ett par unga grabbar. Nybörjare var dom men trevliga och frågvisa som man skall vara för att komma framåt. Dom gav kepsen sig på för dom inte kunde hans kösystem för elva. Vi såg dom inte mer och det var synd för dom kunde ha blivit bra. Presumtiva laxfiskare skall man vara rädd om, växer inte på trän.

En viktig sak är att sträckan har fiske på båda sidor. Har man hyrt ett exklusivt vall så skall det vara exklusivt, annars kan du lika gärna fiska på en camping. Det är väldigt irriterande om det står någon och dänger från andra sidan, kösystemet gäller även fast man fiskar på olika sidor och vall. Gaula är i princip exklusiva eftersom det är krångligt att gå på järnvägen eller andra sidan är för brant. Innan du vet sådana undantag bör du sträva efter dubbelsidigt fiske.

Det ryktas att en tysk chef för ett stort amerikanskt dryckesbolag fick sin första lax på Hembre Gård, på gräsmattan mellan flaggstängerna. Han hade laddat sitt spinnspö med en stor blank sluk, utrustningen var egentligen för havsfiske. Det första kastet hamnade bakom honom på gräsmattan. Det andra kastet gick rakt upp så han fick flytta på sig. Det tredje kastet gick fem meter ut i älven och en lax högg. Chefen lägger spöet på axeln och springer upp på gräsmatten, samtidigt som han skriker 'lachs'. Laxen hann inte reagera innan den var på gräsmattan, där den låg och sprattlade för fullt. Chefen törs inte gå fram utan kastar små stenar på fisken. Det dröjde innan någon förbarmar sig över fisken, de flesta hade svårigheter med att fungera.